säg ingenting till mig

klockan är tjugoett-trettiotvå. eller nu slog det om till trettiotre.
jag är inte så himla trött som jag brukar vara vid denhär tiden.
Jag lyssnar på musik, lyssnar på dom exakt rätta meningarna och orden i låtarna. de som beskriver mitt liv precis, meningar jag känner igen mig i. musik hjälper mot allting. det finns nog ingenting det inte hjälper mot.

jag vet inte vad som händer just nu, allting är upp och ner. ut och in och bak och fram. ingenting kan vara bra någon gång. ibland kan jag verkligen älska livet och känna mig lycklig. och ena sekunden brakar allting samman. kan inte andas, får ont i magen och jag hatar allting. jag vill inte känna så. jag vill inte ha det så. jag vill bara radera det dåliga och lägga till allt det bra. så det stannar kvar.

menmen. jag ska inte klaga. det blir bara värre om man är negativ.
positiva tilda borde dyka upp igen.
men jag ska sluta svamla.
tänker nog börja ta med min kamera hela tiden, vart jag än går.
måste börja fota igen, jag saknar det.
aja så kan det va
pusss

och jag ska tillägga, att mina vänner är dom bästa. skulle inte klara någonting utan er. jag älskar er verkligen<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0