its dangerous business walking out your front door

när jag i min glädje över lägenheten stod i mammas kök och lagade lite mat så råkade jag tänka "jag måste ringa till mormor och berätta om min lägenhet" för att sedan två sekunder senare komma på att hon inte finns. jag vet inte varför jag hela tiden får för mig att hon finns och att jag ska ringa henne eller besöka henne. jag blir så himla ledsen när jag kommer på att hon inte längre finns bland oss. om hon hade funnits nu så hade hon garanterat varit jätteglad för min skull och hjälpt mig sy saker och sånt. precis som hon brukade göra.
jag vill ha tillbaka min mormor. jag vill inte leva utan henne.
fick höra idag att farmor är dåligare nu också, hon hade ramlat. förstår inte hur hennes smala lilla kropp ska kunna klara ett fall. min lilla farmor :( jag saknar henne och farfar.

nu sitter jag och lyssnar på underoath och vill bara flytta med detsamma. fan vad jag längtar tills jag sitter där i min lya och kan leva som jag vill. åh ge mig 1 november nu!
PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0