ensam lång väg hem

jag saknar min pappa. jag saknar min pappa av hela mitt hjärta.
jag förstår inte hur en annan människa klarar av att sära på två andra människor? hur kan man leva med sig själv då?
det som gör mest ont är att min pappa inte ens frågar mig, om jag vill komma till honom och sova där någon/några dagar och umgås och låtsas att allt är som förut.
men det har han inte gjort, jag lovar att det inte ens kommit upp i hans hjärna att fråga något sådant.
för det är bara hans fru och hennes barn som gäller.
han glömmer bort sina egna barn och hans familj.
bara för att en annan människa lägger över allt jobb på honom.
hon har förstört allting, från första början till slut.
hon bröt ner allting som fanns, och nu finns det ingenting alls.
jag saknar min pappa, jag vill ha tillbaka min pappa.
det gör så fruktansvärt ont.
jag älskar min pappa, iallafall den han var förut.

jag saknar london, så jävla mycket. ta mig tillbaka..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0